Amning
13:03:23 
Efter att ha läst flera olika artiklar i tidningar och även sett det i andra bloggar tidigare,
har jag bestämt mig för att skriva ett inlägg om ett ämne som ofta väcker debatt, amning.
Jag tänker alltså dela med mig av mina åsikter gällande amning.
När jag var gravid så målade jag upp en bild av att amning skulle vara nästan det mysigaste som fanns.
Jag tänkte aldrig på att det faktiskt även kunde finnas nackdelar med att amma.
Då kunde jag tillochmed tycka det var konstigt att man valde att inte amma.
Idag har jag en helt annan åsikt/erfarenhet kring amning.
Många ifrågasätter ofta varför man som mamma INTE ammar sitt barn,
och vill gärna tala om att det ÄR bäst att amma.
Även på förpackningen till modersmjölkersättningen står det att "ditt barn mår bäst av bröstmjölk".
Det ska ammas till varje pris sen spelar det ingen roll om man som mamma mår skit av det.
Jag tycker det är fel! Fel att många mammor som av en eller flera anledningar inte kan amma
ska behöva gå med dåligt samvete bara för att det ska vara så att man ammar.
Eller att behöva bli uttittad varje gång man tar fram flaskan istället för bröstet.
Jag tycker också att om man väljer att inte amma av den enkla anledningen att man helt enkelt inte VILL
så ska man inte behöva känna att man är en sämre mamma än dem som ammar.
I dagens läge finns så bra modersmjölkersättning som JAG tror att barnet mår minst lika bra av att få.
Själv så helammade jag Albin tills han var 1månad, sen körde jag med både amma + ersättning.
Då Albin var ca 2½ månad gammal slutade jag amma helt.
Av flera olika anledningar
- Han blev inte mätt
- Det gjorde ständigt ont i ena bröstet
- Det var kladdigt och blött och det rann och sprutade
- Det spände ständigt i brösten
- Jag kunde inte sova utan bh för då var hela sängen dyngsur då man vaknade
- Jag tyckte inte alls det var så mysigt som jag trott under hela min graviditet
- Man får minst lika mycket närhet av att ge barnet flaskan i famnen eller bara sitta och mysa.
somsagt NU har jag en helt annan uppfattning om amning.
Jag tycker att man ska göra precis som man vill och känner,
UTAN något somhelst dåligt samvete.
det du mår bäst av mår barnet också bäst av.
Detta är alltså MINA åsikter gällande amning
(vill man och kan amma så är det givetvis klart att det är jättebra!
Men dit jag vill komma med detta inlägg är att jag inte tycker det är fel om man väljer bort amning. )
Vad tycker/känner ni inför amning?
Fram mer ERA åsikter !
(även ni som inte har barn kan tycka!)
Min kusin fick barn, hon valde att inte amma. Okej tyckte väl jag, det är hennes val. Men min syster har också har ett barn som är 8 månader nu och kusinens barn är 2månader och dom är nästan lika stor,och då är min systers barn normal, alltså ligger på en normala kurvan för åldern på 8a månader.. Läkarna säger att oftast blir barn som får äta ersättning oftast "större" än vad dom blivit om dom fått bröstmjölk. Så jag är faktiskt lite emot de, skillnad för dom som inte kan amma som te.x har problem med de, vissa kommer de ju bara lite mjölk för, men dom som kan tycker jag verkligen ska göra det!
Det är helt enkelt upp till var och en. Men du vet min åsikt.
Jag vet att det är bäst för barnet att ammas. Men mår mamma skit så överförs det till barnet. osv...
Men, av modersmjölkersättningen så bygger barnet inte upp något imunförsvar, det får barnet av moderns mjölk.
Bästa för barnet är amning. Men båda ska så klart må bra av det.
Jag tycker att alla gör som dem vill, jag reagerar inte när jag ser folk sitta med flaska.
Jag helammade Izabelle cirka 1 vecka, delammade 1 månad och pumpade sedan ut i cirka 2-3 veckor och gav henne det på flaska.
Jag klarade inte av att amma. När hon var två dagar klarade hon inte av att amma utan dinapp. Använde den nappen varenda måltid och det var bökigt att få till det, kläderna blev dyngsura, Bellis blev otålig , jag stressad och fick nästan panik varje gång man skulle amma henne. Ibland blev det så pass att jag satt och grät.
Jag hoppas att nästa barn blir lättare för hade det funkat så hade jag ammat längre.
Jag jobbar på Torpsro i Fränsta, har varit timvikarie där sen i Maj förra året.
Ang. ammning.. Jag kommer att amma mitt barn tills jag absolut inte kan. Men det skall mycket till för att jag tänker "ge upp" Såriga bröstvårtor, klet och kladd är jag beredd på, ser inte ammning som särskillt mysigt på det viset. Men in i det längsta tänker jag försöka amma, sen om det visar sig att det absolut inte går, ja då får jag ge upp. Men jag vill amma =)
Funkar det så e det helt klart suveränt att amma, det e gratis, rätt temperatur, ingen micro, spis, kastrull eller annat behövs, man har alltid maten med sig!! Men funkar det inte så e det en pina säkert på många olika vis. Själv har jag ammat alla fyra pojkarna men olika länge. Andreas var bara två månader när det tog slut, han var nöjd o snäll o sov ofta över "tiden", ju längre mellan mat desto mindre produceras det men det visste inte jag blott 16år då. När Nicklas kom tänkte jag:nu ska jag amma ca 6mån. Han blev det en pina med som varade 12mån. Han åt i princip inget annat,tog inte flaskan heller när jag pumpat ur. Robert ska jag vänja på en gång med flaskan tänkte jag o det gick bra i 4mån, då fick han för sig att det var bröstet som dög. Då får det va bra med ammning nu tänkte jag. Han blev förkyld,40 i feb. På akuten ville dom att jag skulle fortsätta amma, jag höll ut 2mån till. Med Daniel funkade det mesta o han ammade jag 7mån. Vikt o längd kurva har dom alla 4 legat över översta kurvan,fast dom blivit ammade olika. Ammning överhuvudtaget kanske minskar av den anledningen att "fejkbrösten" som Fylking kallar dom ökar.
Jag håller helt med dig. Jag ammade Albin ungefär 3 månader+ ersättning. Jag tyckte inte riktigt om det för jag kände mig så låst.
Du vet redan vad jag tycker om amning, men skriver ett inlägg ändå.
Jag tycker att om man kan amma så ska man. Det är det bästa för barnet och det får i sig antikroppar och får sitt immunförsvår genom mjölken. Det blir (sällan) förstoppat av mjölk, vilket det lätt kan bli av ersättning.
Det är enkelt att amma (om man får igång mjölken). Man har alltid med sig brösten vilket gör att det är enkelt att ge barnet mat oavsett var man är. Man behöver aldrig bry sig om att blanda pulver och vatten och värma på spis eller i micro. Jag tycker att det är besvärligt med ersättning.
Det är dock inte helt enkelt med amning. Det gör ont att amma, det kan spruta mjölk, man kan få mjölkstockning, såriga bröst osv. Jag har fått allt, men ammar ändå eftersom jag tycker att det är betydligt bättre och enklare att amma än att ge ersättning.
Jag ser inte ner på de som ger ersättning, men ibland kan jag ändå inte låta bli att fundera på om de inte gav upp för lätt.
Alltså. Jag tycker såhär... Kan man inte amma, då ska man inte alls ha dåligt samvete. Inte på något sätt. Mår man dåligt av att amma ska man inte heller ha dåligt samvete. Det finns som sagt bra ersättning.
Dock tycker jag att det är fel när mammor KAN amma och inte mår dåligt av det, inte gör det ändå. Jag tyckte inte att det var så himla kul att amma hela tiden, men jag tycker att det är en sak som hör till. Jag tycker inte att man ska sluta med en sån sak bara för att det inte var så kul som man hade trott. Att byta blöja är inte heller så kul. Ja, det är en annan sak, men jag tycker ändå att principen är den samma. För visst är det bättre att amma, på många sätt.
Som sagt, kan man inte ska man inte tvinga sig själv. Men att sluta "i onödan"? Kan man inte "offra" sig för sitt barn de få månader man ammar?
Ja, det är så jag tycker. Men jag känner många som inte ammar av en eller annan anledning och jag tycker lika mycket om dem för det :)
Ja tycker absolut inte det är fel att ge ersättning!
Men tycker samtidigt att det är väldigt bra att amma! Även om det är hur jobbigt som helst så är det inte många månader av ens liv man ammar, så som ovan sagt kan jag tycka att många "ger upp" för lätt.. Men tycker man verkligen att det är jobbigt ska man ju inte göra det!
Även om det har varit jobbigt för mig har jag inte fått många skäl nog att sluta. Jag har haft det rätt jobbigt med amningen, såriga bröstvårtor i början, men det är bara att kämpa sig igenom.. Sen grinar han typ vid varje amning oxå och det är väldigt frusterande, men jag kämpar på ett tag till. Va ju nära att ge ersättning en gång, och har tänkt tanken 1000 ggr tror jag!
Ibland känns det som att mjölken inte räcker till, men det kan ju vara så nån dag när barnet börjat äta mer tex och kroppen inte vant sig att producera mer.
Men jag tycker det är praktiskt med amningen oxå då man har maten klar på en gång vart som helst! Sen när jag tagit mig "så här" långt så kan jag lika gärna kämpa "till slutet".
Jag kände oxå innan att amningen skulle vara nåt mysigt! Visst kan det vara det ibland, men nu känner jag mer att jag gör det för Erics skull och att det är matning bara, för det var ju inte så mysigt som jag trodde, mer jobbigt!
Och även om han har haft så himla ont i magen har amningen varit bra för honom oxå.
Sen är det nog oxå Mohammed som har haft stor del i att jag bara ammat och inte gett ersättning, han har "stöttat/hjälpt" mig mkt när jag blivit frusterad och vill ge ersättning, han har inte velat/vill att vi ska ge. Många gånger jag har velat men han inte så då har det inte blivit. Men jag känner fortfarande att jag nog skulle vilja testa på kvällen för att se om han kan sova en längre stund.. Kanske det händer, vi får väl se =)
Så ja, det är ju upp till var och en! Det som känns bäst för en själv ska man ju göra!
Kanske skrivit lite osammanhängande ;)
Och lite långt =P
Jag hade oxå problem med amning. Jag pumpade ju de 2 första månaderna eftersom han sondmatades under sjukhustiden men provade sedan att amma. Han orkade inte riktigt och fick inget tag. Det gjorde delvis ont, kletade och var allt annat än mysigt. Sedan fick jag använda mig av ett "mellanlägg" som underlättade det hela för Oscar. Men han var ändå inte nöjd så jag slutade då han var 3-4 månader.
Jag tycker att man kan fortsätta PUMPA UT bröstmjölken och ge med flaska. Min mjölk sinade relativt snabbt då jag inte pumpade ut så ofta men att fortsätta ge bröstmjölk under första tiden är ju endå ett pluss innan man väljer ersättning, det är ju så "nära" amning som går att komma. De får i sig mjölken som är "sååååå viktig" vad gäller imunförsvar och allt vad alla nu tjatar om *bla bla* Man kan pumpa ut, frysa in och ge hemma. Ersättning då man är borta. Vad gäller "kontakten" barnet får vid amning.. Kan/vill man inte amma av olika anledningar kan barnet få kontakt på annat vis. Enkelt =)
För oss fungerade ersättning bättre än bröstmjölk. Oscar gick upp bättre på ersättningen och det var väldans lättsamt även för oss som föräldrar. BÅDA kunde mata honom. Han var inte beroende av mig hela tiden.
Alla gör ju som dom vill. Å funkar det inte så funkar det inte. För mig gick det ganska bra å ja ammade ju i upp till ca 9 månader (började ju såklart me pureer vid 4 månader, men ammade runt om) Självklart va man less på nätterna för man va tvungen å sova me den förbannade amningsbehån å inlägg, blött å kletigt, kladd å d spruta åt alla håll ibland, men d va ju sååå bekvämt me å alltid ha me sig maten ;p Inge värma mat å så, den fanns alltid där :) sitter nån å flaskmatar så bryr ja mig inte ett dugg..Tänker inte på det ens :p Så upp till var o en ;p
Jag ammade i 3 månader hade gärna velat amma längre om jag hade haft "mat" så det räckte. Men det funkar bra med ersättning oxå :-) JAg tycker att man får göra det som känns bäst...
Jag har inge barn själv, men jag tycker de är charmigt att mammorna ammar barnet, de hör liksom till på ett sätt. men om de inte funkar att amma så kan inte dikrekt tvinga fram att de ska gå.. men den dagen jag får barn så vill jag amma :D
ammade mitt barn några veckor..men jag mådde så dåligt..hade sagt till mig själv att om amningen strular så ska jag inte pressa mig.. men det var så ångestframkallande att sluta amma! men både mor och barn mådde bättre ganska snart så det var värt det! det blir ju barn av "flaskbarn" med! :-)
